Denna
sida är en grundläggande och mycket förenklad introduktion till kalla kriget och
Sveriges plats i det kalla kriget.
Denna introduktion är främst tänkt att få den som inte känner till så mycket
om kalla kriget, eller om vad som hände i Sverige under den tiden, att lite
bättre förstå varför de som ledde Sverige och Sveriges försvar under kalla
kriget tänkte och agerade som de gjorde. För den som blir mer intresserad av
kalla kriget, rekommenderar jag vår systerwebplats
www.kalla-kriget.se! Länkarna i blått
på den här sidan leder över till webplatsen kalla-kriget.se.
Bakgrund
Det går inte att förstå kalla kriget utan att förstå andra världskriget. Den
kort-korta versionen av den europeiska delen av andra världskriget är att Tyskland, styrt av Adolf
Hitler, försatte sig i krig med både de västerländska demokratierna (främst
då USA), och med det kommunistiska Sovjetunionen. Demokratierna och Sovjetunionen
bildade en tämligen ohelig allians för att besegra Tyskland. När Tyskland
besegrats hade demokratierna ockuperat västra delen av Europa, Sovjetunionen
hade ockuperat den
östra delen.
Detta tillstånd kom att bli bestående. Sovjetunionen installerade
kommunistiska diktaturer i de länder som Sovjetunionen ockuperat under kriget.
Tvärs genom Tyskland gick gränsen mellan demokratierna i väst och de
kommunistiska lydstaterna i öst. Winston Churchill gav gränsen det passande
namnet Järnridån.
Det kommunistiskaSovjetunionen hade naturliga fiender i marknadsekonomi,
liberalism och demokrati.
När Tyskland besegrats var det därför inte konstigt att den tillfälliga alliansen
mellan kommunism och demokratier övergick i
fiendskap, om än inte i öppna krigshandlingar. Den gamla retoriken från före
kriget dammades av, och de två supermakterna USA och Sovjetunionen stod i öppen
opposition mot varandra.
USA:s kärnvapenmonopol bröts snabbt av sovjetiskt spioneri, och det
som kallades
terrorbalansen utvecklades. I korthet innebar (och innebär) terrorbalansen att såväl USA som
Sovjetunionen (idag Ryssland) besitter tillräckligt mycket kärnvapenresurser för att
förinta motståndaren. Detta gäller även om de kommer i andra hand genom att först utsättas för en
kärnvapenattack. Balanstanken är därför att ingen av sidorna skall våga start ett
fullskaligt kärnvapenkrig, eftersom de vet att slutresultatet blir det egna landets
undergång.
Båda sidor byggde upp allianser med likasinnade. USA byggde upp
NATO (North
Atlantic Treaty Organization), där de flesta västeuropeiska länder blev
medlemmar. Sovjetunionen svarade med att bilda
Warzawapakten, där de
kommunistiska lydstaterna i Östeuropa ingick.
I princip från andra världskrigets slut år 1945, fram till dess kommunismen i
Östeuropa och Sovjetunionen bröt samman kring år 1990, pågick så, främst mellan
NATO och Warzawapakten, det som kommit att kallas det kalla kriget. De
flesta ingredienser av ett krig fanns med; propagandan, demoniseringen av
fienden, jakten på spioner och överlöpare. Båda sidor hade stora stående styrkor
längs skiljelinjen mellan öst och väst som gick tvärs genom Europa.
Här kommer Sverige och Norden in. Norge och Danmark valde efter andra
världskriget att gå med i NATO. Sverige valde att stå utanför NATO. Finland
tvingades att skriva under den så kallade "vänskaps- och biståndspakten" med
Sovjetunionen, en pakt som försvagade Finlands förmåga att agera självständigt i
säkerhets- och försvarsfrågor. I princip tillät pakten Sovjetunionen att besätta
Finland om fara hotade.
Skiljelinjen genom Europa mellan öst och väst kom alltså att till en ansenlig
del utgöras av det alliansfria Sverige. Sverige är ett stort landområde som låg
(och ligger) mycket strategiskt mellan de två blocken.
För NATO utgjorde Nordeuropa och medlemslandet Norge en svag flank. Norges
engagemang i NATO var också tämligen ljumt, och Norge tillät inga stående
utländska NATO-styrkor i Norge. För NATO:s del gällde vid krigshot eller krig att
så snabbt som möjligt få styrkor över till Norge.
För Warzawapakten gällde det motsatta. För att snabbt få grepp om Nordeuropa
gällde det för Warzawapakten att så snabbt som möjligt besätta Sverige och Norge
innan NATO hade hunnit få dit förstärkningar.
En krigsöppning från Warzawapaktens sida som innebar ett snabbt anfall mot
Skandinavien var alltså något som inte bara var tänkbart. I ett europeiskt krig
mellan Warzawapakten och NATO var det tvärtom mycket troligt att ett snabbt anfall mot
Sverige och Norge ingick som en viktig del.
Detta var i korthet bakgrunden till Sveriges försvarsförberedelser under
kalla kriget. Det var troligt att Sverige skulle bli indraget i ett europeiskt
krig. Det som skulle hända då var att Warzawapakten skulle genomföra ett snabbt
anfall mot Sverige i syfte att ockupera landet.
Sovjetunionens aggressivitet
Under hela kalla kriget visade Sovjetunionen sin aggressivitet på olika sätt.
De baltiska länderna annekterades efter andra världskriget.
Tjeckoslovakien
ockuperades år 1948. Demokratiförsöken i
Ungern
krossades år 1956.
Pragvåren
krossades
år 1968.
Afghanistan
anfölls oprovocerat år 1979. Alla dessa händelser visade tydligt
för omvärlden att Sovjetunionen inte drog sig för att använda militärt våld för
att nå politiska mål.
Detta var en realitet under vilken man levde i Västeuropa under kalla kriget.
Sovjetunionen var en aggressiv diktatur med kärnvapen, och med en ideologi som syftade
till erövringen av hela världen.
Kalla kriget varade i nästan femtio år. Under större delen av tiden var
Sovjetunionen en kärnvapenmakt. Med obehaglig regelbundenhet använde
Sovjetunionen militärt våld för att stärka eller utvidga sitt territorium.
Sverige låg strategiskt viktigt i Nordeuropa, och Warzawapakten hade intresse av
att snabbt ockupera Skandinavien i händelse av ett krig i Europa. Allt detta
avspeglades i de sätt att tänka och planera som kännetecknade svensk
försvarsplanering under kalla kriget.
//MatsB v 1.2 2009-11-28
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.