Luftförsvar, STRIL 60




Under denna rubrik avhandlas luftförsvarets bearbetning av observationer och beslutsfattande i Sverige under kalla kriget från mitten av 1960-talet och framåt, i det luftförsvars- och stridsledningssystem som benämnts STRIL 60.

STRIL 60

När STRIL 60 planerades insåg man redan från början att de ekonomiska realiteterna gjorde att inte alla existerande luftförsvarscentraler i STRIL 50-systemet skulle kunna ersättas med helt nya centraler. Istället delade man upp sektorerna efter prioritet, och luftförsvarscentralerna blev indelade i tre klasser:

LFC typ I

LFC typ I var centraler helt anpassade för det nya datoriserade STRIL 60-systemet. Fyra LFC typ I planerades, i sektorerna O1, O5, S1 och S2.

Av ekonomiska skäl kom dock endast två LFC typ I att byggas, sektor O5 (LFC Puman i Bålsta) och sektor S1 (LFC Kobran i Hästveda).

LFC typ II

LFC typ II var existerande LFC:n som modifierats för användning inom STRIL 60. Dessa var planerade att bli LFC:na för ÖN3, N3 och W2, samt de båda för sektorerna O1 och S2 som inte kunnat få LFC typ I av budgetskäl. Av budgetskäl kunde dock endast fyra gamla LFC:n byggas om, och LFC S2 fick stryka på foten.

LFC typ III

LFC typ III var övriga existerande LFC:n från STRIL 50-systemet som i princip användes utan större ombyggnader.

Luftförsvarssektorer

Antalet luftförsvarssektorer minskades också, och vissa LFC:n fick nya benämningar enligt följande:

LFC ÖN1 blev LFC ÖN3 S

LFC O3 blev LFC O5 M

LFC O2 blev LFC O5 S

LFC G1 blev LFC O1 G

LFC W5 blev LFC O5 V

 

Gamla LFC S1 (Tormestorp) blev dessutom kvar som LFC S1 V under en övergångstid till dess nya LFC S1 (Hästveda) stod klar.

 

 

Dessa luftförsvarscentraler, som inte längre hade egna luftförsvarssektorer, kom att benämnas luftförsvarsundercentraler (LFUC).

Organisation

En av de stora organisatoriska skillnaderna från STRIL 50 var att radargruppcentraler (RGC, senare RRGC) inrättades. Radargruppcentralernas ursprungliga uppgift var att avlasta luftförsvarscentralerna genom att radargruppcentralerna bearbetade information från låghöjdsradar, och ledde jaktflyg i strid mot mål på låg höjd. Radargruppcentralerna har fått sin egen sida.

På principskissen (från Signal F) syns att det som ändrat sig jämfört med motsvarande skiss för STRIL 50 (se STRIL 50-sidan) är, förutom att radargruppcentralen tillkommit, att det finns fler organ att samverka med samt att bildlufor tillkommit. (Bildlufor var grafiskt orienterad luftförsvarsinformation.)

Luftförsvarscentralen

De stora skillnaderna i luftförsvarscentralerna i STRIL 60 jämfört med STRIL 50 var följande:

LFC typ I var utrustat med platser för radarjaktledning. I sektorer med LFC typ II eller typ III fick radarjaktledning ske från radargruppcentralerna.

LFC typ I och lfc typ II hade ersatt det manuella lägeskartbordet i op-rummet med projicerade lägeskartor på väggen (se bild). Även övrig information projicerades direkt från datorminnet. I LFC typ III användes dock även fortsatt det manuella kartbordet från STRIL 50.

Mer information

Den som är intresserad av ytterligare information rekommenderas att ta del av Bernt Törnells bok Spaning mot skyn, som presenteras utförligt på webplatsen www.luftbevakning.se, eller av Bjarne Darwalls bok Luftens dirigenter.

//MatsB   v 1.0 2007-11-01


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.kalla-kriget.se!

matsb@bergrum.se © 2009 - 2014 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

bergrum.se