Svenska arméns signaltrupper

Denna sida behandlar den svenska arméns signaltrupper under kalla kriget.

Arméns signaltrupper

Signaltrupperna utbildade förband för att betjäna högre stabers ledning och samband.

De staber som signaltrupperna främst satte upp betjäningsförband för var de fasta staberna för högkvarter, milon och försvarsområden, samt de rörliga staberna för armékårer och fördelningar.

Signaltrupperna bildades 1937 då signaltrupperna och ingenjörstrupperna skildes från fortifikationen.

Vid andra världskrigets slut fanns ett signalregemente, S 1, och detachement i Boden, Kristianstad och Skövde. Detachementet i Kristianstad avvecklades år 1950, medan de två andra detachementen utvecklades till egna regementen. Nedan beskrivs de totalt tre signalregementena.

S 1

Signalregementet, S 1, hade som nämnts ovan bildats år 1937, och var förlagt till Frösunda norr om Stockholm. År 1957 flyttades S 1 (mot dess uttryckliga vilja) till det nedlagda I 8:s kaserner i Uppsala, och bytte därvid även namn till Upplands signalregemente. År 1974 bytte förbandet namn igen, denna gång till Upplands regemente. S 1 flyttade år 1982 till Enköping.

S 1 satte upp stabs- och signalförband till högkvarteret, till milon (åtminstone Milo Ö och Milo B), fo:n och fördelningar (åtminstone 4. och 14. fördelningarna).

S 2

Göta signalregemente, S 2, bildades år 1958 (som Signalbataljonen i Skövde) ur det ursprungliga Signalregementets kompani i Skövde, S 1 Sk. År 1961 flyttade S 2 till Karlsborg, och blev regemente år 1962.

S 2 satte upp stabs- och signalförband till milon (Milo V och Milo S), fo:n och fördelningar (åtminstone 1., 3., 11. och 13. fördelningarna).

S 2 lades ned år 1984.

S 3

Norrbottens signalregemente, S 3, bildades år 1957 (som Signalbataljonen i Boden) ur det ursprungliga Signalregementets kompani i Boden, S 1 B. År 1987 blev S 3 regemente.

S 3 satte upp stabs- och signalförband till milon (troligen), fo:n och fördelningar (åtminstone 12. fördelningen).

//MatsB   v 1.0 2008-04-26